Fjordhästen-från centralasien, hem till våra hagar.

  

Fjordhästen härstammar från Przewalskihästen, som troligen är förfader till alla kallblodiga hästar. Man tror att våra dagars fjordhästar kom till Norge för ett par tusen år sedan, från stäpperna i centralasien, till det så kallade Vestlandet i västra Norge. Trots att Przewalskihästen tros vara förfader till alla kallblod så är det bara fjordhästen som har kvar den blacka viltfärgen, med zebratecken på benen och en mörk rand den sk ålen längs ryggen. Ensliga och öde gårdar på Vestlandet gjorde att det blev en liten inblandning av andra raser och varken varg, björn eller andra rovdjur utgjorde ett hot mot rasen som fick leva fritt och kunde överleva.  

Tydliga tecken visar på att vikingarna använde sig av fjordhästens förfader, bla visas en avbildning av guden Odin på Oslo rådhus med sin häst Sleipner som är slående lik en fjordhäst.
Vikingarna använde sina hästar till väldigt mycket, under denna tiden var den inte bara ett transportmedel, utan även ett dragplåster när det gällde underhållning.
Vikingarna anordnade hästslagsmål, eller hästkamper som var en brutal strid mellan två hingstar, de blev oftast så upphetsade att de till slut slogs på liv och död.

Men trots detta var hästarna mycket värdefulla för vikingarna, när de drog iväg på plundringståg till andra länder, använde de hästen för att ta sig längre in i landet i jakt på byte. Värdet för dem visar sig speciellt i Norges två mycket kända vikingagravar; Osebergskipet och Gogstadskipet, där man funnit att hästarna begravdes med sina herrar.

860-870 e.Kr tröttnade vissa stormän i VästNorge på Harald Hårfagers ökade makt och vandrade västerut mot Island, de tog med sig både familjer och hästar, på detta sätter blev även fjordhästens förfader också stamfader till islandhästen. Därav likheterna på både kroppskonstruktion och ben mellan de båda raserna.

 

Men fjordhästen kom att betyda mycket mer är underhållning och stridshäst för folket på Vestlandet. Jorden var mager och gårdarna små, därför var fjordhästen idealisk att ta hjälp av för att plöja de steniga åkrar som fanns, då fjordhästen klarade sig på lite föda och kunde stå ute den mesta delen av året. Stona var mest attraktiva för bönderna då de både kunde ta hjälp av dem i det lilla jordbruk som fanns men också inom aveln för att sedan sälja vidare fölen. Hingstar var mer populära i de delar av Norge som hade hårda vintrar och snö, de hade lättare för att hitta föda än stona och var till stor hjälp vid timmerkörning. Få hingstar kastrerades då valacker hade svårt att både hitta mat och försvara sig. Fjordhästen tjänade dock mest som rid eller körhäst då Vestlandet inte var den typiska jordbruksbygden, som finns idag.

 

 Dessa svåra förhållande de tvingades att leva i, gjorde dem till en ovanligt lättfödd häst, med små krav på foder och skötsel. Den har utvecklat många starka egenskaper för att överleva och ett unikt terrängsinne, som har gjort den otroligt säker på foten. Mankhöjden varierar mellan 132-150 cm, men det är sällan den överstiger ponnymåtten, trots detta räknas den inte som en ponny. Idag är fjordhästen en riktig allround häst, den används till precis allting: skogsbruk, jordbruk, som körhäst, ridskolehäst, handikapphäst, inom dressyr, hoppning, travtävlingar, galopptävlingar och jaktritter. Men framförallt är den med sitt goda lynne, sin intelligens, energi, samarbetsvilja och charmiga uppsyn en familjehäst för så många av oss.

 

Källor:

 

Skapad av: Helena Andersson